Vanjas

Klockan halv sju går matte till buren och stannar och pratar med råttorna. Två av dem. Plötsligt kommer den där känslan av att något är fel. Var är Becca? Det går ganska fort att hitta henne, hon ligger i ett hörn nere på botten. Men vänta, vad still hon ligger. In och plocka upp råttan, och ut kommer en lealös råtta med lika mycket styrsel som en urkramad disktrasa. Först får råttan ligga med matte en stund, men sen blir hon nedbäddad med en filt på en kudde, stående på skrivbordet alldeles bredvid matte. Klockan ett på natten är det över, och Becca tassar vidare och sammanstrålar med de som gått före henne.

Det är inte rättvist. Becca var bara 1 år och 8 mån, absolut för tidigt för att dö bara sådär. Eftersom hon var kraftigt överviktig så var jag ju beredd på att hennes livslängd kanske skulle bli förkortad, men inte så här kort!

"Och flickan var mycket fager att skåda, en jungfru som ingen man hade känt. Hon gick nu ned till källan och fyllde sin kruka och steg så upp igen."

Sov gott, Becca. 

Harry Potter går i sömnen. Och drömmer intensiva drömmar under tiden. Minst sagt. Och vem stöter på honom under hans nattliga vandringar? Draco Malfoy förstås.

"Harry glared at him. "If you won’t help, you can just go back to the Ukraine!"

"I’m sorry, Potter" Draco sighed, resigning himself to another nonsensical conversation with the sleeping Saviour "I promise to be helpful. But would you mind telling me what’s broken?"

"The doughnut machine!" he exclaimed, as if this should be obvious to anyone with half a brain cell "I told them it wont fit in the Chamber of Secrets but they didn’t listen- they never listen- and now its broken and there are doughnuts everywhere!" Draco snorted and Harry’s eyes narrowed. "Everywhere!" he repeated with emphasis. Clearly, the situation was very grave."

 Jag skrattade så jag grät floder. Jag rekommenderar! Jag misstänker dock att den vinner mycket på om man är införstådd med Harry Potter världen. Men varsågod:

Draco Malfoy and the Sleepwalking Saviour

Nu vet jag i alla fall.

Nu är det över. Hela min bröstkorg snör ihop sig i smärta och jag känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Men nu har jag tagit steget och gjort det jag borde gjort redan i somras.

Idag har jag avslutat mitt World of Warcraft-abonnemang.

Jag önskar saker var som förut, när WoW gav mig nöje och avslappning från världen, men det finns bara inte där längre. Jag saknar mina guildies, det känns hemskt att bara lämna dem bakom mig. De har betytt så mycket för mig, hjälpt mig igenom så många svåra dagar och nätter. De har gett mig utmaningar, många goda skratt, vänskap och en plats där jag hörde hemma.

En era i mitt liv är över, och jag saknar det saknar det saknar det. 

Snö som driver, is som driver, regn som driver - allt det är enkelt att förstå. Men hur driver dagg? *funderar*

Från 70-talets pösbyxor gräver jag fram den här, och slås av hur sann den är fortfarande, ja kanske ännu mer angelägen nu.

Jag och du
Text & Musik: Ted Ström

Jag vet inte vem du är, eller hur du ser ut
Men vi stötte visst ihop häromdan
Folk är ju som folk är mest, precis som jag och du
Vi är två bland jättemånga som har det likadant

Är du ensam framför tv:n om kvällen som jag?
Tror du ännu på att ensam är stark?
Eller har du börjat tvivla på att allt är som det ska?
Ja, då har maktens lögner börjat tappa mark!

Jag vet inte vad du gör, eller hur du trivs med det
Tänker du som jag att ibland har du fått nog?
Känner du det som om tiden sakta rinner från dig?
Har du slutat se nån mening med ditt knog?

Låt inte hopplösheten få dig ner på knä
Se dig om – du är inte ensam!
För när man har fått sammanhangen klart för sig
Leder många vägar bakåt – men bara en leder fram!

Min vän vår tid är ganska knapp, vi måste lita till varann
Det finns ju mer som för oss samman än som skiljer oss åt
Men när lägena skärps och vinden blåser kallt
Blir det varmare ju tätare vi står!

Var mänska ska ha rätt att känna mening med sitt liv
Men för den rätten måste vi ta strid!
Vi har levt alltför länge i kapitalets slaveri
När vi enade står samman ska den tiden va förbi!