Dagens fobi
Jag inser att jag har skaffat mig en ny fobi. Det är jobbigt. 
Och varför kommer jag på det nu? Tja, de allra flesta av er behöver bara öppna ögon och öron och rikta dem utåt. Just det - raketer…
Jag har alltid tyckt att det har varit extremt obehagligt med smällare, speciellt när ens jämnåriga kastade dem åt ens håll. Och de förbannade häxpiporna (de där som är små små raketer som bara tjuter när de far iväg), som lyckligt avlossas åt alla möjliga håll, är nästan ännu läskigare. Jag tycker inte om raketer i någon form, ok?
I våras mötte jag och Tomas ett gäng killar som lekte med ett överblivet gäng små raketer. Jag ville gå en omväg, men Tomas lugnade mig. "De kommer inte skjuta på oss, varför ska de det? Det är ingen fara, du ska inte behöva gå omvägar av en sådan anledning. Det är säkert att gå här med mig." Så vi fortsatte rakt fram och mötte dem. Vissa tillfällen bara hatar man att ha rätt…
Tomas konstaterade förut idag att den killen nog aldrig kommer skjuta raketer bland folk igen, inte efter den pratstund som Tomas hade med honom. Jag håller helt och hållet med honom, men vad hjälper det mig? Jag hade tur, raketen svedde bara min sko, men uppenbarligen hade jag ju rätt. De har ingen koll på pjäserna, och skjuter dem antingen medvetet eller omedvetet på folk. Nej tack, idag stannar jag inne!
Som jag sa tidigare har jag alltid tycket det var otrevligt, men nu har det gått förbi det. Jag blir alldeles skräckslagen när smällarna kommer för nära och hukar mig med gråten i halsen. (Och det gäller även när jag är inomhus tyvärr.) Jag blir frustrerad när jag inser att jag känner mig instängd i min egen lägenhet, men inte ens ilskan får mig att våga gå ut. Jag är glad att jag fick allt jag behövde handlat förut idag.
Till min sorg hade jag däremot lovat att vara råttvakt åt Paula idag. Och det tar stopp. Bara tanken på att gå ut nu väcker ett svagt illamående och det börjar direkt sticka otrevligt i nacke och axlar. Som sagt tidigare - jag stannar inomhus!
Jävla raketer! 
Jag förstår dig. För att gå till källaren måste jag gå ut på en loftgång och när jag skulle gå in igen hörde jag en smällare långt borta och hukade mig automatisk, med händerna bakom huvudet.
Comment by Mikusagi — December 31, 2007 @ 11:48 pm
Jag och Jimmy har diskuterat att det bara är en tidsfråga innan det blir förbjudet. Man kan alltid hoppas! Jag kan inte se en endaste positiv sak med oorganiserat privat raketbrakeri.
Comment by Anna — January 1, 2008 @ 10:00 pm