Smärtlindring
Efter en lång historia (som jag återkommer till vid ett vettigare tillfälle) innehållande vidareskickande av kvinna med nackvärk mellan fem olika platser på en kväll lyckades jag till sist få ut smärtstillande. (Tre stycken i handen, i väntan på att en inkompetent läkare ska skriva ett nytt, denna gång korrekt, recept.)
Och jag vill bara upplysa om att Citodon inte är så dumt. Efter nästan en veckas smärtor är världen plötsligt fantastisk (vilket iofs kan ha liiite att göra med opioiden i läkemedlet 
), men jag inser hur ont jag faktiskt har haft nu när jag har något att jämföra med.
Nu ska jag (för alla eventualiteter) smörja nacken med Ipren-gel och sen bege mig mot sängen.
Och vet ni, jag kan vrida på huvudet. Åt alla möjliga håll. Och det gör inte hysteriskt ont. Alls. Varför känns det som att det kommer bli skönare än på länge att gå och lägga sig? Inte behöva vrida och vända kroppen till den exakta vinkel och ställning där värken blir tillräckligt svag för att man ska kunna slappna av och sova… I natt ska jag breda ut mig över sängen i precis den ställning jag vill! 
Bra bra! Hoppas det blir bättre nu.
Comment by Perskull — January 25, 2008 @ 6:50 am
Hoppas du får ut ett bra recept, och att du får trevligt med din mor!
Comment by Lovisa — January 25, 2008 @ 10:58 am
Lättnad att läsa!
Comment by Anna — January 27, 2008 @ 5:04 pm