Vanjas

Hon är borta.

Jag är inte så mycket för sånt egentligen, men idag mådde jag dumt, jag hade pengar kvar på kontot, och en bra shoppingmaskot. Så jag gav mig ut och shoppade mig glad! (Nåja, nästan.)

Såhär ser i alla fall dagens fynd ut:

Dagens första inköp var faktiskt inte på rea, men den stod plötsligt bara där i hyllan och sa "Du vet att jag tillhör dig?". Jag hade inget annat val än att kapitulera.

 
Nästa inköp var ett förståndigt sådant. Jag kanske inte har ett skriande behov av den, men hey - den kostade 40:-…

 
Sedan följde ett roligt inköp. Jag stannade till vid den ordinarie pockethyllan, och mina ögon föll på en bok jag verkligen ville ha. Men efter att ha vridit och vänt på den beslöt jag att den fick vänta. Den var ju trots allt inte på rea. Men vad tror ni jag stöter på sen? Jodå, samma bok men inbunden och mycket billigare! Bakvänt, men jag var nöjd!

 
Mitt sista inköp var dock lite annorlunda. Det sprang jag nämligen inte på på bokrean utan på skorean! Barnavdelningen, 50:-. Jag har inget att klaga över!

Ja, det kan man helt klart tycka behövs efter att ha tittat på de här vansinniga klippen… *rys*

Internets värsta föräldrar (Allt om barn 19/2 -08)

Jag kanske är dum, konstig och egoistisk. I vissa fall kan man rent av säga att jag är diskriminerande och oförstående. Men tanken om att vem som helst i jämlikhetens namn ska kunna jobba med vad som helst som faller dem i smaken är inte något jag jag stöttar. En blind person ska självklart inte arbeta med avancerad kirurgi, en busschaufför bör inte nita bussen mitt i tidtabellen för att utföra religiösa ritualer, en person med undermåliga kunskaper i svenska språket skall inte sättas att lära barn att läsa och skriva och en person som upprepade gånger dömts för sexualförbrytelser mot barn kanske inte borde arbeta på ett dagis. Är jag helt ute och cyklar?

Vidare i mina tankar så kommer vi nu till nästa punkt. För framför allt så tycker jag inte att stora pengar skall läggas på något avancerat system som ger synskadade möjlighet att utföra en halvdan operation, eller att tidtabellen skall skrivas om och göras onödigt långsam och orsaka ökade kostnader, det skall inte accepteras att ungdomar har sämre kunskaper beroende på att man godkänt en inkompetent lärare och barn skall inte utsättas för risken, om än liten, att få sitt liv förstört för att de vuxna har fått en fix idé om att det inte är ok att införa begränsningar för vad olika personer får göra.

När man så vill riskera patientsäkerheten ur smittorisksynpunkt (och om man vill vara dramatisk stora delar av människosläktets fortlevnad - jo, multiresistens kan i extremfall åstadkomma det), för att hänsyn skall tas till dem som inte har rätt förutsättningar för jobbet, ja då sliter jag mitt hår i frustration. En person som inte klarar av ett yrke, som utsätter andra människor för onödigt lidande på grund av det, den bör välja en annan karriär. Jag tycker att det är helt barockt att yrkesutövandet ska anpassas till de som inte klarar av kraven, att man i rädsla för diskriminering låter säkerhet och kvalitet få stryka på foten. Någonstans har det blivit fel då.

Ann-Christin Hartman vid DO tycker att muslimer inte ska behöva följa de krav på klädsel (som är till för att minimera risk för spridning av bakterier) som finns inom sjukvården. Argumenten att långärmat inte är förenbart med arbetet att stoppa multiresistenta bakterier, att det innebär en ökad risk för att smitta de patienter som kommer för att söka vård, de viftar hon raskt undan. "Kan vi åka till månen borde vi kunna resonera oss fram till en lösning". Jag muttrar för mig själv något om vem det är som borde skickas till månen…

Krav på smittskydd i vården engagerar DO (UNT 27/2 -08) 

Edit: Jag hittade en artikel på DN precis som tar upp problemet med multiresistenta bakterier. Ni kan ju läsa den efter att ha njutit av Ann-Christin Hartmans engagerade kommentarer. Resistent tuberkulos har fått större spridning (DN 26/2 -08)

Jag hittade följande artikel i DN, och bara titeln fick mig att hoppa högt. Om det verkligen fungerar, tänk vilket underbart verktyg för att parera och i tid förebygga de perioder när världen vänder nosen neråt och dyker! *hoppas*

Enkelt blodprov kan hjälpa manodepressiva (DN 26/2 -08)

… även om jag inte alltid håller med.

Jag känner fortfarande obehag över den skit som kastas på attack-extremist-homosexuella (för det verkar vara det som författaren sätter lika med queer), men jag förstår i alla fall varför han tyckte att han behövde ha med den andra artikeln i serien. Även om jag tycker det var ganska onödigt. Jag reagerar starkt på uttalandet "Det kommer alltid att finnas ideologer (som Gaystudenterna) som vet att smutskastning är en effektivare metod än debatt.". *rys* Vem är det som drar alla över en kam och smutskastar, jag bara undrar? Snacka om att sitta i glashus!

Just det faktum att queer i hans värld är samma sak som från normen avvikande sexuell läggning gör att hela hans trovärdighet får sig en smäll. Jag kan ha fel, jag är inte akademiskt skolad i ämnet, men det är inte min uppfattning.
Av stilistiska skäl skall jag inte använda akronymen "hbt-personer" (homosexuella, bisexuella och transpersoner), som vissa menar att man måste göra för att visa insikt om mångfalden. Jag vet att mångfalden är större än så. Men i denna text använder jag "hetero" för dem som uppfattar sig som man eller kvinna, dras till motsatta könet och inte har problem med det, samt "homo" för alla som på något sätt överskrider den modellen. Tyst i klassen (DN 19/2 -08)
Artikelserien skulle blivit mycket bättre om författaren skulle hållit sig borta från begrepper queer. Av någon anledning är nämligen enligt honom queerteorin det som ligger bakom en rabiat gayaktivists uttalande. Inte ens författaren säger sig ha några fakta som stödjer denna framkastade idé. "Jag misstänker, efter att ha forskat en smula, att den föddes på eftersitsen till något queer-seminarium."

Men i övrigt är artikeln faktiskt ruskigt bra - igen. Den återgår till en mer saklig, faktabaserad diskussion, en journalistik där han grävt fram dokumentering och lyft fram konstigheter i hanteringen av det specifika fall som den avslutande artikeln behandlar.
Men när jag frågar kårordföranden på vilka grunder hon anklagade läraren svarar hon att det har hon inte gjort. Hon hade inte ens läst anmälan, när den landade på skolan, säger hon. Så varför är den undertecknad "Studentkåren vid Lärarhögskolan"? När jag ställt den frågan blir det länge tyst i luren. Sedan säger hon: "Det var Gay­studenterna som satte dit kårens namn. Utan min vetskap."
Vad är sanning i just det fallet? Det får vi nog aldrig veta. Spelar det någon roll? Min åsikt är att oavsett vilket så har någon tänkt fort men jävligt fel här.

Den, som jag upplevde det, något omotiverade och otrevliga hetsning mot Nilsson i del två får nu sin förklaring, och plötsligt kan jag inte annat än hålla med. Jag tror generellt på det positiva som våra gayföreningar har att ge vårt samhälle. Men personer som denna Nilsson får mig att må illa.

Framför allt återgår författaren till det ursprungliga ämnet - allas rätt att anmäla en kränkning för vad helst som far genom deras huvud.
"Jag berättar inget nytt. "Låt se vem som är kränkt i dag", mumlar en bekant när han öppnar morgontidningen. Men varifrån kommer språkbruket, som likställer känslan hos en våldtagen kvinna med humöret hos en husse vars tik har hamnat i fel sällskap?"

Ett inlägg i debatten om kränkningar är bra mycket viktigare än en dåligt underbyggd fundering runt queerteori. Och det här är en genomgång som bottnar i månaders efterforskning, funderingar och intervjuer. Den är bra. Jag är mycket nöjd. 

Jaktscener från Lärarhögskolan (DN 20/2 -08)

Mina tidigare kommentarer till artiklarna hittar ni här: Del ett, del två, Rektorns uttalande. 

Artiklarna (se mina tidigare inlägg 1 och 2) börjar få respons. Stockholms universitets rektor förklarar idag i DN följande: "Att en högskola upplyser en student om att han eller hon inte uppfyller kunskapskraven kan aldrig vara lika med att studenten har blivit diskriminerad.". (DN 18/2 -08) Tack för det! Det känns skönt att någon ansvarig går ut och offentligt klargör det som för alla borde vara uppenbar sanning! (Undantaget från hans uttalande är ju i och för sig de fall där det faktiskt inte föreligger någon brist i kunskapskraven, men det är ju inte det som diskussionen gäller nu. Det känns bara viktigt att påpeka att alla anmälningar inte är grundlösa, även om de riskerar att försvinna i mängden av rent absurda anmälningar.) Nu återstår att se om rektorns uttalande åtföljs av handling också.

Det ska för övrigt bli intressant att se om morgondagens tidning innehåller kommentarer på dagens artikel!

Idag har andra delen i artikelserien "Först kränkt vinner" publicerats i DN. Och den här vet jag inte vad jag ska säga om, jag är lite kluven. Om gårdagens artikel kommenterade min mamma att den var väldigt ensidig, den presenterades bara från de drabbade lärarnas sida. Idag har författaren ännu mer tagit ställning, och det gör mig lite förvirrad. Dum som jag var (?) antog jag i den första artikeln att det var en beskrivning av ett problem byggt på fakta, inte på personliga åsikter. Men efter andra delen blir jag osäker.

Idag går författaren nämligen till hårt angrepp på queerteorin. Och eftersom jag lever omgiven av mer och mindre aktiva queerteoretiker så blir jag splittrad. Jag läser igenom artikeln ändå, och måste hålla med på flera punkter. Vissa queeraktivister är så stolliga så jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Men det gäller väl de allra flesta grupper av människor? Det finns extremister överallt som har dragit iväg saker så långt att det tappar proportioner. Att för den sakens skull såga en hel livsåskådning, det känns onyanserat och ganska korkat.

Vad vill författaren ha sagt då? Jag vet faktiskt inte. Min uppfattning är att artikeln handlar om att ställa queerteorin i dålig dager, att dra upp de värsta exempel man kan hitta och säga "Det här är vad queerteori betyder!". Ingenstans belyses de fall där det blir en harmonisk del av människors liv och inte bara något som avhandlas på akademisk eller extremidealistisk nivå.
Hela artikeln är luddig, jag har flera gånger läst början på den utan att för mitt liv förstå vad det handlar om. Så jag är inte säker på vad författaren vill. Kanske är det det som smiter in på slutet, nämligen att queerextremister använder lagen om likabehandling av studenter för att driva igenom sin ståndpunkt. Men det borde väl kunnat ha diskuterats utan att tillbringa större delen av artikelutrymmet med smutskastning?

Men läs den för all del. Om inte annat sätter den plötsligt den första artikeln i ett helt annat perspektiv…

Tyst i klassen (DN 18/2 -08) 

I mitt bläddrande genom nyheterna idag till frukost snubblar jag över en iskylande artikel. "Först kränkt vinner" behandlar hur lagen om likabehandling av studenter har dragit igång ett snöskred av fullkomligt horribla anmälningar på lärarhögskolan. Studenten som under sin praktik där hon ska undervisa barnen i svenska, men själv inte behärskar språket och har ett ordförråd som är sämre än barnens, anmäler för diskriminering och rasism när hon blir upplyst om svårigheterna med situationen. Mannen som är gift med en spanjorska och har en son med spanskt namn blir anmäld för att diskriminera spanjorer när han underkänner en undermålig spansk student. Den lesbiska kvinnan anmäler sin lärare för kränkning över att denne inte uppmärksammat hennes sexuella läggning, trots att hon "kom ut redan första terminen". (Behöver jag säga att fallet inte hade något med sexualitet att göra i övrigt, hon blev bara underkänd…) Och det riktigt tragiska i detta är ju lärarnas situation. För medan den numera lagstadgade utredningen tuggar månad efter månad, år efter år, så sitter de där med stämpeln "rasist" eller "homofob" i pannan.

Ingen av lärarna som artikelförfattaren talat med vågar lämna ut sina riktiga namn i rädsla för repressalier från studenterna. Vissa lärare vågar inte längre gå in i klassrummen i rädsla för att vad de säger ska antecknas, kunna vridas och användas emot dem. Någon måste först kontrollera noga att personen har ett helsvenskt namn och utseende innan han vågar kommentera grammatiska fel. Flera vågar inte riskera en anmälan och släpper igenom elever som inte håller måttet ändå. En del klarar helt enkelt inte av pressen längre och slutar.

Om jag får barn ska jag fan kräva fullkomlig studiehistorik (samt om personen har varit inblandad i några rättstvister under studietiden) innan jag godkänner den lärare som ska undervisa mitt barn!

Läs artikeln, den är bra. Men otäck.

Först kränkt vinner DN 17/2 -08