När rätt används orätt
I mitt bläddrande genom nyheterna idag till frukost snubblar jag över en iskylande artikel. "Först kränkt vinner" behandlar hur lagen om likabehandling av studenter har dragit igång ett snöskred av fullkomligt horribla anmälningar på lärarhögskolan. Studenten som under sin praktik där hon ska undervisa barnen i svenska, men själv inte behärskar språket och har ett ordförråd som är sämre än barnens, anmäler för diskriminering och rasism när hon blir upplyst om svårigheterna med situationen. Mannen som är gift med en spanjorska och har en son med spanskt namn blir anmäld för att diskriminera spanjorer när han underkänner en undermålig spansk student. Den lesbiska kvinnan anmäler sin lärare för kränkning över att denne inte uppmärksammat hennes sexuella läggning, trots att hon "kom ut redan första terminen". (Behöver jag säga att fallet inte hade något med sexualitet att göra i övrigt, hon blev bara underkänd…) Och det riktigt tragiska i detta är ju lärarnas situation. För medan den numera lagstadgade utredningen tuggar månad efter månad, år efter år, så sitter de där med stämpeln "rasist" eller "homofob" i pannan.
Ingen av lärarna som artikelförfattaren talat med vågar lämna ut sina riktiga namn i rädsla för repressalier från studenterna. Vissa lärare vågar inte längre gå in i klassrummen i rädsla för att vad de säger ska antecknas, kunna vridas och användas emot dem. Någon måste först kontrollera noga att personen har ett helsvenskt namn och utseende innan han vågar kommentera grammatiska fel. Flera vågar inte riskera en anmälan och släpper igenom elever som inte håller måttet ändå. En del klarar helt enkelt inte av pressen längre och slutar.
Om jag får barn ska jag fan kräva fullkomlig studiehistorik (samt om personen har varit inblandad i några rättstvister under studietiden) innan jag godkänner den lärare som ska undervisa mitt barn!
Läs artikeln, den är bra. Men otäck.
Först kränkt vinner DN 17/2 -08
