Vanjas

Idag har andra delen i artikelserien "Först kränkt vinner" publicerats i DN. Och den här vet jag inte vad jag ska säga om, jag är lite kluven. Om gårdagens artikel kommenterade min mamma att den var väldigt ensidig, den presenterades bara från de drabbade lärarnas sida. Idag har författaren ännu mer tagit ställning, och det gör mig lite förvirrad. Dum som jag var (?) antog jag i den första artikeln att det var en beskrivning av ett problem byggt på fakta, inte på personliga åsikter. Men efter andra delen blir jag osäker.

Idag går författaren nämligen till hårt angrepp på queerteorin. Och eftersom jag lever omgiven av mer och mindre aktiva queerteoretiker så blir jag splittrad. Jag läser igenom artikeln ändå, och måste hålla med på flera punkter. Vissa queeraktivister är så stolliga så jag inte vet om jag ska skratta eller gråta. Men det gäller väl de allra flesta grupper av människor? Det finns extremister överallt som har dragit iväg saker så långt att det tappar proportioner. Att för den sakens skull såga en hel livsåskådning, det känns onyanserat och ganska korkat.

Vad vill författaren ha sagt då? Jag vet faktiskt inte. Min uppfattning är att artikeln handlar om att ställa queerteorin i dålig dager, att dra upp de värsta exempel man kan hitta och säga "Det här är vad queerteori betyder!". Ingenstans belyses de fall där det blir en harmonisk del av människors liv och inte bara något som avhandlas på akademisk eller extremidealistisk nivå.
Hela artikeln är luddig, jag har flera gånger läst början på den utan att för mitt liv förstå vad det handlar om. Så jag är inte säker på vad författaren vill. Kanske är det det som smiter in på slutet, nämligen att queerextremister använder lagen om likabehandling av studenter för att driva igenom sin ståndpunkt. Men det borde väl kunnat ha diskuterats utan att tillbringa större delen av artikelutrymmet med smutskastning?

Men läs den för all del. Om inte annat sätter den plötsligt den första artikeln i ett helt annat perspektiv…

Tyst i klassen (DN 18/2 -08)