<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><!-- generator="wordpress/1.5.1-alpha" -->
<rss version="2.0" 
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/">
<channel>
	<title>Comments on: Kommentar till &#8220;Diskriminering&#8221;</title>
	<link>http://vanjalina.blogsome.com/2008/03/03/kommentar-till-diskriminering/</link>
	<description></description>
	<pubDate>Sat, 06 Sep 2008 03:32:13 +0000</pubDate>
	<generator>http://wordpress.org/?v=1.5.1-alpha</generator>

	<item>
		<title>by: Millior</title>
		<link>http://vanjalina.blogsome.com/2008/03/03/kommentar-till-diskriminering/#comment-194</link>
		<pubDate>Thu, 06 Mar 2008 15:57:54 +0000</pubDate>
		<guid>http://vanjalina.blogsome.com/2008/03/03/kommentar-till-diskriminering/#comment-194</guid>
					<description>Redan på 70-talet kom larm om att det förskrevs antibiotika i onödan. Det kostade att ta odlingar och därför tog man det säkra före det osäkra och skrev ut mängder av antibiotika. Krävde man odlingar uppfattades man som besvärlig. Då var man inte medveten om resistens utan det handlade om den egna kroppen, immunförsvaret tog stryk. Det scenarium vi ser framför oss nu tycker jag är oerhört skrämmande. Men jag tänker att det är ett svar på den tid vi lever i: snabb-tiden. Förr fick sjukdomar ta tid, ingen skulle ha skickat iväg ett sjukt barn, eller kanske nyfriskt. Först skulle barnet skolas ut i vardagen och hålla sig friskt, sen fick det gå till skola eller dagis. Läkare är inte mer än människor och alla vet att köerna till sjukvården bara blir längre och längre. Insisterar patienten dessutom på att få antibiotika så....

Vi borde åter vägra antibiotika tills vi är överbevisade genom provtagning och odlingar. De av oss som klarar karensdag och att leva på sjuklön borde också låta sjukdomen ta den tid den tar och inte rusa iväg och smitta ner andra.</description>
		<content:encoded><![CDATA[	<p>Redan på 70-talet kom larm om att det förskrevs antibiotika i onödan. Det kostade att ta odlingar och därför tog man det säkra före det osäkra och skrev ut mängder av antibiotika. Krävde man odlingar uppfattades man som besvärlig. Då var man inte medveten om resistens utan det handlade om den egna kroppen, immunförsvaret tog stryk. Det scenarium vi ser framför oss nu tycker jag är oerhört skrämmande. Men jag tänker att det är ett svar på den tid vi lever i: snabb-tiden. Förr fick sjukdomar ta tid, ingen skulle ha skickat iväg ett sjukt barn, eller kanske nyfriskt. Först skulle barnet skolas ut i vardagen och hålla sig friskt, sen fick det gå till skola eller dagis. Läkare är inte mer än människor och alla vet att köerna till sjukvården bara blir längre och längre. Insisterar patienten dessutom på att få antibiotika så&#8230;.</p>
	<p>Vi borde åter vägra antibiotika tills vi är överbevisade genom provtagning och odlingar. De av oss som klarar karensdag och att leva på sjuklön borde också låta sjukdomen ta den tid den tar och inte rusa iväg och smitta ner andra.
</p>
]]></content:encoded>
				</item>
</channel>
</rss>
