Det är sent igen. Jag är fortfarande vaken. Mina wow-kompisar har precis gått, jag konstaterar att ute har dagen börjat så sakta. Solen har inte visat sig än, men det är ljust. Fåglarna gör sig hörda. Deras hälsningsfraser blandas med det ihärdiga pipandet från bäbisburen i köket. Jag står och ser ut på grönområdet utanför, och tänker att just nu i den här stunden är nog saker ganska bra egentligen.
Ok, de gick från fyra till sju, och nu är de plötsligt åtta! 
Nu har jag kunnat kolla. I boet ligger sju stycken välmatade och välskapta ungar. *rusig av lycka*
Jag kan inte tro att det är sant! Det är minst fyra små pipande bäbisar i mammaburen hos Kuririn! 
Har inte kunnat räkna dem än, men jag har sett fyra skymta förbi. Nu har hon bäddat ner dem i pappersprasslet så det går inte att se dem längre. Och jag vill inte störa henne nu, men imorgon hoppas jag på att kunna titta efter närmare. *lycklig*
Jag trodde inte det skulle vara så underhållande. Ärligt talat - fy fan vad det här är kul! 
Det här är personen som för tillfället tar en stor del av min tid. Låt mig presentera; paladinen Eislinn!
Och så här ser vi ut när vi sitter alla tre och knattrar och klickar:
(Nej, det är ju jag som fotar, klart jag inte är med! Men observera gärna Emmas spelkläder…
)
En efterlängtad Kuririn är äntligen hemma igen efter att ha varit på parning hos Grodan! Förhoppningsvis (men tyvärr troligtvis inte) dräktig.
Neska har nu barberat bort större delen av pälsen på magen.
Förutom rosslet har Nilla (1 år 2m) skaffat sig en juvertumör.
Som att kroniskt rossel och fettknöl på ryggen inte räckte så hoppar Girlie (1 år 10m 1v) på trenden och skaffar sig en juvertumör hon med.
Minstingen Felicia (4m 3v) har nu vuxit om både Kuririn (6m 2v) och Neska (10m 2v)!
Vi satt i köket (jag satt och mamma fixade med något) och lyssnade på radion när den här dök upp. Och vi skrattade, vi skrattade så vi tjöt. Det är oändligt många år sen jag hörde den sist, men här är den nu:
