Oh. My. F—ing. God. *helpless giggle*
Welcome laidies and gentlemen to the scare of the day.
Jag blev tipsad om den här låten via en bok, där den kategoriserades under "I´m trying to be profund and touching, but really suck at it", i sammanställningen över de 52 mest deprimerande låtar du någonsin hört. Deprimerande är ju en definitionsfråga, jag jag skrattade så jag grät när jag läste boken, och det blev inte mycket bättre när jag hade letat upp låten.
Jag presenterar början av maraton-texten här, men hela texten finns i kommentarerna till videon nedan. (Själva videon är inte så kul, men jag ville ju ha musiken.)
Acid anyone?
"Spring was never waiting for us, girl
It ran one step ahead
As we followed in the dance
Between the parted pages and were pressed
In love’s hot, fevered iron
Like a striped pair of pants
MacArthur’s Park is melting in the dark
All the sweet, green icing flowing down
Someone left the cake out in the rain
I don’t think that I can take it
‘Cause it took so long to bake it
And I’ll never have that recipe again
Oh, no!"
"McArthur Park" by Jimmy Webb
Om du vill höra orginalet med Richard Harris så finns det här. Men den versionen är ärligt talat så gräslig att man får rysningar och missar den intressanta texten. 
