Vanjas

Ja, det finns många anledningar, men det här är en:

"There are four simple ways for the observant to tell Mr. Croup and Mr. Vandemar apart: first, Mr. Vandermar is two and a half heads taller than Mr. Croup; second, Mr. Croup has eyes of a faded china blue, while Mr. Vandemar´s eyes are brown; third, while Mr. Vandemar fashioned the rings he wears on his right hand out of the skulls of four ravens, Mr. Croup has no obvious jewelery; fourth, Mr. Croup likes words, while Mr. Vandemar is always hungry. Also, they look nothing at all alike."

Welcome laidies and gentlemen to the scare of the day.

Jag blev tipsad om den här låten via en bok, där den kategoriserades under "I´m trying to be profund and touching, but really suck at it", i sammanställningen över de 52 mest deprimerande låtar du någonsin hört. Deprimerande är ju en definitionsfråga, jag jag skrattade så jag grät när jag läste boken, och det blev inte mycket bättre när jag hade letat upp låten.

Jag presenterar början av maraton-texten här, men hela texten finns i kommentarerna till videon nedan. (Själva videon är inte så kul, men jag ville ju ha musiken.)

Acid anyone?

     "Spring was never waiting for us, girl
     It ran one step ahead
     As we followed in the dance
     Between the parted pages and were pressed
     In love’s hot, fevered iron
     Like a striped pair of pants

     MacArthur’s Park is melting in the dark
     All the sweet, green icing flowing down
     Someone left the cake out in the rain
     I don’t think that I can take it
     ‘Cause it took so long to bake it
     And I’ll never have that recipe again
     Oh, no!"

"McArthur Park" by Jimmy Webb

Om du vill höra orginalet med Richard Harris så finns det här. Men den versionen är ärligt talat så gräslig att man får rysningar och missar den intressanta texten.

Jag har flyttat. Jodå. Till en liten stad som heter Forks.

I julas gav min mamma mig en serie böcker av författarinnan Stephanie Meyer. De verkade lovande, men jag fick aldrig riktigt ro att börja läsa dem. Tills för ett par veckor sedan. Jag satte mig ner för att börja läsa och innan jag visste ordet av såg jag mig mer eller mindre halvdrucket omkring och insåg att jag hade plöjt halva första boken i ett streck, fullkomligt omedveten om omvärlden. Nästa gång jag satte mig att läsa hände samma sak. Det var inte förrän boken var slut som jag vaknade upp ur transen.

Twilight är en lagom tjock bok (450 sidor) som ändå går ner i väskan. Till min lycka blir det bara bättre, fjärde och sista boken är något högre än de andra, och härliga 750 sidor. Dessutom finns första boken som film nu. Jag tog avstånd från den eftersom jag hört så mycket negativt om den, men till sist föll jag för frestelsen att se precis hur illa det var. Jag blev positivt överraskad. Efter att ha blivit förtrollad av böckerna får filmen dig att gråta, gnissla tänder och skruva på dig av obehag när man ser hur de har gjort våld på alla författarens mjuka karaktärsteckningar och intensiva känslor och spänningar som håller boken ständigt levande och i rörelse. Men… Den är så långt från böckernas känsla och huvudplot, så det kunde nästan vara en annan berättelse. Och filmen är helt ok faktiskt, om man inte jämför den med böckerna.

Efter att jag slukat första boken fortsatte jag lyckligt vidare. Och så stod jag där. Fjärde boken utläst. … Och nu då? Det var egentligen inte svårt att inse. Jag började om igen, och såg faktiskt saker i ett nytt perspektiv med den kunskap man fått genom de senare böckerna. Halvvägs igenom började jag fundera på filmen. Nu är fjärde boken utläst igen, filmen sedd tre gånger den senaste veckan.

Baksidestexten på Twilight presenterar ett citat som får representera bokens grundstory: "About three things I was absolutely positive. First, Edward was a vampire. Second, there was a part of him, and I didn’t know how dominant that part might be, that thirsted for my blood. And third, I was unconditionally and irrevocably in love with him."

Min spontana beskrivning skulle nog snarare bli: "The clumsy, shy, unsure and very ordinary Juliet comes to the little town of Forks to live with her dad in a place she hates. In Forks lives already Romeo. Rich, uncomprahensible beautiful, brilliant, son to the highly praised doctor at the town hospital, but also enigmatic, distant and radiating superiority. Their roads are soon about to cross each other…" Vad..? Oh, jag menar förstås "Bella" och "Edward".

Och nu…

"My mother drove me to the airport with the windows rolled down. It was seventy-five degrees in Phoenix, the sky a perfect, cloudless blue. I was wearing my favorite shirt — sleeveless, white eyelet lace; I was wearing it as a farewell gesture. …"

*försvinner tillbaka till Forks - igen*

Gammal goding. Erhöll en (i alla fall hittills) alldeles underbar bok, Coraline i present, vilken associerades till den otroligt läsvärda Midnight Nation, vilken i sin tur associerades till skivan med bla detta spår.

Jag är inte så mycket för sånt egentligen, men idag mådde jag dumt, jag hade pengar kvar på kontot, och en bra shoppingmaskot. Så jag gav mig ut och shoppade mig glad! (Nåja, nästan.)

Såhär ser i alla fall dagens fynd ut:

Dagens första inköp var faktiskt inte på rea, men den stod plötsligt bara där i hyllan och sa "Du vet att jag tillhör dig?". Jag hade inget annat val än att kapitulera.

 
Nästa inköp var ett förståndigt sådant. Jag kanske inte har ett skriande behov av den, men hey - den kostade 40:-…

 
Sedan följde ett roligt inköp. Jag stannade till vid den ordinarie pockethyllan, och mina ögon föll på en bok jag verkligen ville ha. Men efter att ha vridit och vänt på den beslöt jag att den fick vänta. Den var ju trots allt inte på rea. Men vad tror ni jag stöter på sen? Jodå, samma bok men inbunden och mycket billigare! Bakvänt, men jag var nöjd!

 
Mitt sista inköp var dock lite annorlunda. Det sprang jag nämligen inte på på bokrean utan på skorean! Barnavdelningen, 50:-. Jag har inget att klaga över!

Jag var ute på nationspub med ett par kompisar i kväll. God mat och måttliga men inte jättesmå mängder alkohol. Och ändå var jag inte ett dugg trött när jag kom hem. Lösningen blev varmvatten. Ett varmt bad gör verkligen så man slappnar av, jag höll rent av på att somna i badvattnet. När jag började tappa ur vattnet tog jag upp min bok som jag planerat att läsa i badet. Medan vattnet rann ut läste jag, och till sist satt jag uppslukad kvar i det tomma badkaret och läste ut kapitlet. Det är en bra bok!

…är en bok jag tycker alla borde läsa. Inte bara för att det är en bra bok, utan för att den säger mycket om oss själva och om samhället vi lever i. Den tvingar en att tänka efter och ifrågasätta sig själv och sina handlingar.

Boken heter Försöksråttan, och är skriven av Birgit Häggkvist. (Den är utgiven på Albert Bonniers förlag 2001, ISBN: 91-0-057513-5.) Enklaste sättet att få tag i den* är att låna den på biblioteket.

Baksidestext:

"Det finns dom som man bara behöver säga till Du är ju förfan kobent och dom kan ha hur normal benställning som helst men genast rodnar dom och känner sej träffade och man ser hur den där löjliga kobenta bilden av dom obevekligt kletar sej fast ovanpå den verkliga i hjärnan på dom. Och när själva benställningen sen inte stämmer överens med kobentheten som dom just har fått installerad i sej så behöver man bara fortsätta Men förfan visa det då. Och då rodnar dom igen för att man har kommit på dom med att försöka bluffa att dom inte alls är kobenta fast dom är det och omedelbart åker knäskålarna ihop på dom som på en ko. Man behöver bara spänna ögonen i dom så kan man göra vad man vill med dom."

Försöksråttan handlar om förödmjukelse. En förödmjukelse som kulminerar i titelberättelsens kusliga studie i mobbningens både primitiva och subtila logik. I klassrum och kamratgäng pågår ett grymt utstötningsspel; Birgit Häggkvist låter mobbledarens tankar flöda fritt och följer dem till deras yttersta konsekvens.

Läs den om ni får tag i den, om ni klarar av den. Den är känsloladdad på ett sätt som kan vara svårt att hantera, men det är värt det. Alldeles för många av oss behöver skakas om lite.

Efterlysning!
Om du skulle hitta denna bok i en bokhandel eller boklåda, snälla köp ett ex åt mig! *Den är slut i de större bokhandlarna på nätet, helt slut från förlaget. Jag skulle hemskt gärna vilja äga denna bok, och letar med ljus och lykta.

I allt som har hänt har jag ju missat att rapportera.

Så ja, nu är jag också färdig!

(Och det här är ingen spoiler, de avslutande orden släppte ju J.K.Rowling för länge sen!)