Vanjas

En efterlängtad Kuririn är äntligen hemma igen efter att ha varit på parning hos Grodan! Förhoppningsvis (men tyvärr troligtvis inte) dräktig.

Neska har nu barberat bort större delen av pälsen på magen.

Förutom rosslet har Nilla (1 år 2m) skaffat sig en juvertumör.

Som att kroniskt rossel och fettknöl på ryggen inte räckte så hoppar Girlie (1 år 10m 1v) på trenden och skaffar sig en juvertumör hon med.

Minstingen Felicia (4m 3v) har nu vuxit om både Kuririn (6m 2v) och Neska (10m 2v)!

Hemma!
*phust*
Nya kjolen av. Leggings och strumpor av. Fram med mysbyxor, tofflor och "mysrock". Slappna av… *andas* Nu är årsmötet över för den här gången!

Idag har Svenska Råttsällskapet haft årsmöte. Det är en upplevelse, minst sagt. Smågnabb och meningsskiljaktigheter luftas till sist här, med följd att gräl bryter ut, folk skriker och svär och är allmänt upprörda. Idag fick mötesordförande själv skrika och hota med att visa ut folk för att det skulle lugna sig. *suckar och blundar* Vår stackars lilla förening lider svårt av de (mestadels personliga) slitningar som finns inom den. En av mötesdeltagarna vädjade till de närvarande att föreningen skulle vinna så mycket på om folk kunde inse att inte alla hade samma åsikter och att det var ok, man kunde behandla varanda bra ändå. Det är en sån klyscha, men det är också så sant… Jag önskar att folk inom föreningen kunde börja hitta positiva egenskaper hos andra, i stället för att ständigt söka och döma efter nackdelar. För - news flash - alla har faktiskt av båda sorter…

Jag vinnlägger mig om att behålla den ställning jag har som inte tillhörande endera gruppen. Jag vill inte behöva välja sida, jag har ju vänner på båda sidorna! *paus* Välja sida… Det är helt sjukt, eller hur?
Föreningen påminner mig ibland om den där leken jag lekte när jag var liten, "Bro bro breja" tror jag den hette. Man gick i en ring och blev utvald en och en av de två som ledde leken. Då gick man undan med de två och fick välja tex "Äpple eller päron?". Beroende på vad man valde blev man tilldelad att stå bakom den personen vars ord som man hade valt. Och när alla hade valt så ställde man sig på rad bakom sin ledare med armarna runt midjan på personen framför, och så blev det dragkamp! Jag ser vissa likheter…

Men nu är jag hemma hos mina råttor igen. De har ingen aning om vad jag genomlider för deras skull!

…men av annan sort. För ve den råtta som kommer i Sybils väg!

Downing Streets effektiva råttjägare portas (DN 5/3 -08)
 

Jag fick tipset från Lovisa, och jag måste ju föra det vidare. Var berädda på fasa, skräck och förtjusning!

(Klicka på bilden för att få filmen att starta. Fungerar det inte kan du också se den här på YouTube.) 

Hon är borta.

Idag har jag varit på visit hos sötaste Paula och ätit semla. Och förstås tittat på råttbäbisarna…

Fyra veckor är de nu de små älsklingarna. Tillräckligt gamla för att springa och hoppa och klättra och faktiskt ha börjat utveckla sin alldeles egna personlighet. När jag skulle välja unge för några dagar sen tyckte jag att den största rexade svarta (med en underbar svart liten tå!) var ett bra val. Det tyckte inte hon. Det var fullkomligt dött mellan oss på känslofronten. Hennes syster däremot som satt i min hand kikade upp på mig och så "Hej, vill du bli min?" så tydligt som om hon hade talat högt. Men! Jag ville ju ha den stora, extra välvuxna… Nä. Självklart gav jag mig villkorslöst, Lilla O fick som hon ville. Och det är ju så det ska vara. Jag tänker inte ens låtsas att jag sörjer det, Lilla O och jag är på samma våglängd. Jag skulle inte vilja ha någon annan i stället!

Jag och Paula drack thé och åt semla. Lilla O låg i min urringning och sov.

Men efter en stund vaknade hon och gick nyfiket på upptäcktsfärd på mig och i soffan. Bland annat hittade hon utkikspunkten på mig…

Och varför heter inlägget Felicia då? Jo, för att det är det namn som hon kommer att registreras som. Men arbetsnamnet hos Paula har varit Lilla O, och det har liksom smittat av sig…

Sjukvården idag är ju mycket noga med att framhålla vikten av en sund livsstil för att bibehålla god hälsa. Vid de flesta tillfällen där man kommer i kontakt med öppenvården idag får man kort redogöra för sin livsstil (kostvanor, motion, alkohol och tobak etc.), för att man ska få bästa möjliga hjälp och vård. Så även på sjukgymnastiken där jag var idag. Men deras formulär skrämmer mig faktiskt lite…

Vad vill de ha sagt med det? Jag vet ärligt talat inte om jag törs…

Men förutom sjukgymnastiken så har jag även besökt en (eller
snarare ganska många) skoaffär idag. Eftersom mina nya vinterskor redan uppvisat ett hål rakt upp genom sulan så var det dags att skaka fram ett nytt par. Det gick inget vidare. De skor som inte var skitfula eller alldeles för dyra var så smala över fot och vad att de måste haft någon med träben som modell. Ända tills de stod där. Skorna som både jag och min mamma kommenterade som snygga när vi passerade, men inte brydde oss om eftersom vi skulle leta vinterskor och inget annat. Jag kunde dock inte låta bli att smyga tillbaka, bara för att prova, bara för att det var kul. Och de satt perfekt. Snygga till max, sköna och bekväma att gå i (trots att jag är ovan vid klack), och - de var på rea! 600:- var ordinarie pris, jag betalade 100:-…

Men självklart dök det ju upp moln på himlen innan dagen tagit slut. Och molnet som placerat sig över mitt huvud ser ut såhär:

Väl hemma efter shoppandet släppte jag ut råttorna, och efter att ha gullat lite med Nilla blev jag medveten om de oroande fläckarna på hennes svans. Blod. Efter att ha vänt henne upp och ner fick jag snabbt svaret. Det var inte ett slagsmål som jag tänkt först, det var med största sannolikhet en livmoderinflammation. Stor suck och fram med antibiotikan (jag hade ju just medicinerat färdigt Madam) för att påbörja behandlingen omedelbart. Blandat i lite avokado gled det ned raskt!
Men sen ska jag stänga in dem för kvällen, och konstaterar i ögonvrån att hängmattan ser "fel" ut. Öppnar och tittar efter, bara för att konstatera att den är full av genomdränkta stelnade blodfläckar… Ut åker den, in med en ny hängmatta, pust och flås, alla råttorna inne och jag sätter mig brevid buren. Tittar på råttorna. Tittar på deras hus. Tittar på blodet som ligger i torkade fläckar på taket och som har runnit nerför kanterna. Svär. Hämtar såpavatten och trasa och gör rent.
Just nu äter hon glatt med de andra, hon har tassat omkring precis som vanligt och verkar inte särskilt sjuk. Oavsett vilket står hon nu under noggrann uppsikt!