Jag trodde inte det skulle vara så underhållande. Ärligt talat - fy fan vad det här är kul! 
Det här är personen som för tillfället tar en stor del av min tid. Låt mig presentera; paladinen Eislinn!
Och så här ser vi ut när vi sitter alla tre och knattrar och klickar:
(Nej, det är ju jag som fotar, klart jag inte är med! Men observera gärna Emmas spelkläder…
)
Den här är till mina kära lajvvänner. 
*fniss*
Jaha, dags att gnugga geniknölarna. Vad är… *trumvirvel* …det här:
En ledtråd kan fås genom att peka på bilden. Och inte tjuvkika på andra kommentarer innan du gissar själv!
Självklart tar jag emot alla gissningar, även om jag befarar att nördarna har ett stort försprång. *funderar* Men det går nog att lösa ändå faktiskt. Om man är lite pillig.
Lycka till! 
…eller vad ska man tro? (Mina med-nördar i rollspelsträsket vet säkert vilka jag talar om… )
Mystiska dödsfall i södra Stockholm
- - - Edit - - -
Men MORR, de har ändrat texten i artikeln! När jag bloggade var mannen också oidentifierad och dödsorsak okänd… *mutter*
Det känns konstigt. Idag har jag sänt iväg en bit av Uppsala, från Uppsala. Det går liksom inte ihop.
Once upon a time…
…var jag en vilsen student-to-be, som i slutet av nittiotalet just hade flyttat till den stora universitetsstaden där jag inte kände en kotte. Mina möbler och tillhörigheter hade stuvats in i ett studentrum i en korridor med fyra främmande människor som jag ännu inte hade sett röken av. Jag virrade omkring utanför ett av grannhusen och letade utan större framgång efter tvättstugan. En kille med stora hörlurar kom traskande ut ur porten bredvid mig. Jag frågade generat om vägen till tvättstugan, och blev än mer generad då han förvirrat pekade på dörren fem meter bakom mig där det stod "Tvättstuga" med stora bokstäver. Han fortsatte åt sitt håll, jag åt mitt.
Senare på dagen befann jag mig inne i centrum, och gjorde något som jag nu har glömt. Plötsligt springer jag på just samma kille igen, vi hälsar, börjar prata och presenterar oss. Jag vill minnas att vi rent av bytte telefonnummer, vi var ju grannar. Vi skiljdes åt, bara för att ett par timmar senare åter stöta ihop. (Jag lovar, det var faktiskt en slump!) Han frågade om jag ville ta en öl senare, men jag var upptagen och fick tacka nej. Vi skiljdes igen, och hörde inte av varandra.
Ett par veckor senare stod vi plötsligt och packade våra i matvaror i kassar bredvid varandra på affären, och tog sällskap hem. På vägen berättade jag om mitt nya, älskade inköp: då nyutkomna Vampire the Maquerade 3rd edition. (För er som inte är nördar så är det en rollspelsbok.) Han berättade i sin tur att han också spelade samma rollspel och hade massa böcker i serien, jag var självklart tvungen att komma och kolla. Det var upptakten, och plötsligt hade jag fått en ny vän, en vänskap som sedan dess bara blivit starkare, och aldrig har brustit eller gett efter.
Och nu… Idag hjälpte jag honom packa in de sista av hans möbler samt hans två katter i flyttbilarna, och stod sedan och vinkade medan han åkte iväg. Hur gick det till? Han var den första kontakten jag knöt när jag kom till Uppsala, och han har alltid alltid funnits där. En del av det Uppsala som är mitt hem.
Avslutning:
För det första vill jag poängtera att jag aldrig gett honom mitt medgivande att flytta någon stans, men han pratar om konstiga saker som "flickvän" och "jobb".
För det andra vill jag erkänna att han är inom räckhåll för en kortare resa, fika, och en resa hem igen. Men det spelar ju ingen roll! Hur kan Uppsala flytta från Uppsala?
Jag kommer att sakna dig Peter! Även om du fortfarande är inom räckhåll är Uppsala tomt utan dig.
PS. Så här såg han ut 2004. Kommer han att döda mig nu för att jag lägger ut den här bilden?
