En efterlängtad Kuririn är äntligen hemma igen efter att ha varit på parning hos Grodan! Förhoppningsvis (men tyvärr troligtvis inte) dräktig.
Neska har nu barberat bort större delen av pälsen på magen.
Förutom rosslet har Nilla (1 år 2m) skaffat sig en juvertumör.
Som att kroniskt rossel och fettknöl på ryggen inte räckte så hoppar Girlie (1 år 10m 1v) på trenden och skaffar sig en juvertumör hon med.
Minstingen Felicia (4m 3v) har nu vuxit om både Kuririn (6m 2v) och Neska (10m 2v)!
Hur fan tänker de??? Tack och lov är det Sthlm så det påverkar inte mig personligen, men har man inte redan konstaterat att psykvården har alldeles för lite resurser? Att det måste satsas mer för att man ska kunna möta det behov som finns? Och så möts det i stället med det här? *stön*
Stora neddragningar hotar psykvården (DN 6/3 -08)
Ser jag någonsin mer en fånleende alliansare som säger "Nu blir ju vården så mycket bättre för alla än den var på sossarnas tid" så åker jag dit för mord. Just nu skiter jag fullkomligt i partipolitik, men den person som kan ställa sig upp och säga att vi (med avseende på vård) har det bättre nu än för trettio år sen bör ha tungan utsliten och sedan ställas i skamvrå! 
Men vänta, glömde jag något? Jo just det, man kan ju betala sig förbi köerna genom att köpa privat specialisthjälp (som man bekostar själv). Och den är ju bra! Ja, det systemet fungerar ju faktiskt jättebra - för dem som har pengar. Förstaklassig vård för dem som har råd att betala, kaosartad tvivelaktig vård (om ens det) åt de lägre inkomstgrupperna. Mmm… Ibland värmer det så skönt att vara långtidssjukskriven socialbidragstagare utan arbetslivserfarenhet.
Hon är borta.
Av någon anledning har dagens modetrend förklarat att hellånga kjolar är heeelt ute. Kolla får ni se, det finns inte en enda, av någon sort, någon stans. Vilken är riktigt jobbigt för mig som har en kroppsform för tillfället (jävla mediciner) som gör att jag i stort sett inte kan ha byxor. (Jag hittade ett par tjocka pyjamasbyxor på BIB på KappAhl som funkade, vet inte om det räknas…) Jag har två långa svarta kjolar, that´s it. Hade…
Igår var jag på stan, och tog rulltrappan upp i en av galleriorna. När jag samlade ihop kjolen fnissade jag för mig själv åt min ologiska rädsla för att kjolen på något vis ska sugas in i rulltrappan. Uträttat ärende, vi åker ner, men när jag kommer längst ner och ska gå av så sitter jag fast. Kjolen har mycket riktigt sugits ned där rulltrappan försvinner ner i golvet igen…
Paniken när jag stod och kämpade emot medan kjolen (som ju satt fast på mig) sakta tuggades inåt, innan Tomas lyckades trycka på nöd-stopp… *rys* Nåja, rulltrappan stod ju till slut still, men jag satt ömkligt fast i en rulltrappa som gjorde sitt bästa för att klä av mig. Med en del lirkande och mycket slitande kom jag faktiskt loss utan att vi fick ringa på hjälp som monterade isär monstret. Tyvärr hade sagda monster dock hunnit få sin lunch. Min kjol var sträckt ur form och söndertuggad. (Det odjuret hade till och med fått loss en bit som det antagligen sitter och suger belåtet på nu!)
Jaha, vad gör jag nu? Om 50 min ska jag vara på stan, vad ska jag ta på mig? Jo, jag HAR en långkjol till, men det är ju min finkjol! Den jag tar till när jag ska på kavajsittningar och inte har någon klänning jag kommer i. *suck* Det här suger…
Monstret i Svavagallerian än numera min svurna fiende. Inte nog med att det skrämde mig ordentligt, det käkade dessutom upp min älsklingskjol. Stampa gärna lite extra på det från mig när ni passerar!
