Jag trodde inte det skulle vara så underhållande. Ärligt talat - fy fan vad det här är kul! 
Det här är personen som för tillfället tar en stor del av min tid. Låt mig presentera; paladinen Eislinn!
Och så här ser vi ut när vi sitter alla tre och knattrar och klickar:
(Nej, det är ju jag som fotar, klart jag inte är med! Men observera gärna Emmas spelkläder…
)
På mitt skrivbord ligger den, i väntan på tid för en gemensam ansträngning på tre håll samtidigt. Det pirrar lite av förväntan - och oro för det beroende som produkten framkallat hos så många. På paketet står med tydliga bokstäver:
14-day trial edition
World of Warcraft
(Tusen tack Emma, vår temptress och lyckliga sponsor! 
)
Den här är till mina kära lajvvänner. 
*fniss*
Den här är till dig, Tomas. 
Jag behövde en uppföljare till tidigare inlägg. Det fanns mer jag ville säga, men som inte riktigt passade där.
Vad ville jag ha sagt då? Jo, att jag lider med dem som inte förstår Kent, för de går ju miste om det rus jag känner. När ska folk förstå att det inte är nonsens de sjunger? Det är synd att det är så många som inte förstår poesi.
De som hävdar att Kents texter inte har mening, skulle de även förneka en av Sveriges erkänt större poeter, Bruno K Öijer? (BKÖ - Vi lägger det svarta pusslet m.fl.) 
(Personligen tycker jag att Kent är mycket mycket bättre 
, BKÖ är inte riktigt min grej, även om älskade Imperiet faktiskt har gjort Vykort av BKÖ på en av sina skivor.) Poängen är att allt som inte kan läsas som en lättförståelig vardaglig text inte nödvändigtvis är nonsens och oförståeligt. Jag tog ett extremt exempel i BKÖ, men det finns ju ett otal andra exempel i litteraturen på att ord kan användas på fler sätt än i vardagligt tal och fortfarande ha en mening. Man måste absolut inte uppskatta poesi, men det är lite dumt att bara därför hävda att den inte existerar… 
Ni som inte klarar av Kent av en eller annan anledning. Jag tycker faktiskt inte att ni är dumma och obildade (inte så mycket i alla fall ), jag är mest bara ledsen för er skull, att ni inte kan få samma kick som jag. Jag önskar ju att jag kunde dela med mig!
Idag har jag varit på visit hos sötaste Paula och ätit semla. Och förstås tittat på råttbäbisarna…
Fyra veckor är de nu de små älsklingarna. Tillräckligt gamla för att springa och hoppa och klättra och faktiskt ha börjat utveckla sin alldeles egna personlighet. När jag skulle välja unge för några dagar sen tyckte jag att den största rexade svarta (med en underbar svart liten tå!) var ett bra val. Det tyckte inte hon. Det var fullkomligt dött mellan oss på känslofronten. Hennes syster däremot som satt i min hand kikade upp på mig och så "Hej, vill du bli min?" så tydligt som om hon hade talat högt. Men! Jag ville ju ha den stora, extra välvuxna… Nä. Självklart gav jag mig villkorslöst, Lilla O fick som hon ville. Och det är ju så det ska vara. 
Jag tänker inte ens låtsas att jag sörjer det, Lilla O och jag är på samma våglängd. Jag skulle inte vilja ha någon annan i stället!
Jag och Paula drack thé och åt semla. Lilla O låg i min urringning och sov. 
Men efter en stund vaknade hon och gick nyfiket på upptäcktsfärd på mig och i soffan. Bland annat hittade hon utkikspunkten på mig…
Och varför heter inlägget Felicia då? Jo, för att det är det namn som hon kommer att registreras som. Men arbetsnamnet hos Paula har varit Lilla O, och det har liksom smittat av sig…
Nu närmar sig tolvslaget. Tänk att ett klockslag kan ha så stor betydelse för människor!
Hoppas ni alla får ett skönt 2008!
Jag stjäl en stund vid en främmande dator för några knapptryckningar.
Med risk att påminna om Karl-Bertils ömma moder 
önskar jag er alla en vilsam och njutningsfull kärlekens och glädjens högtid! Jag är generellt inte så för kristna högtider, men den här är ganska smart. Försök slappna av från julstressen och landa i stället i kärleken mellan er och era nära och älskade. (Oavsett om de är hos er eller inte.)
Pappa, du är på andra sidan landet. Du är långt bort, men du vet att jag älskar dig lika mycket för det! Du får alldeles speciella stora julkramar från mig!
Nu ska jag tassa tillbaka till släkten. Ta hand om er!
